Utdrag ur Föreningen Gotlandskaninens skrift

Historia

Kaniner har hållits som husdjur i Sverige åtminstone sedan 1500-talet. Vid mitten av 1900-talet slutade man allmänt att hålla kaniner och de blev då antingen rena sällskapsdjur eller kött- och pälsdjur i storproduktion. På 1960-talet trodde man att den svenska lantraskaninen var utdöd, men den fanns kvar på Gotland, därför kallas rasen numera gotlandskanin.

Avel

En Gotlandskanin ska härstamma från ett av de ursprungliga inventeringsdjuren eller renrasig avkomma från dessa och uppfödd i en genbanksbesättning. Djuren ska också falla inom ramen för den fastställda rasbeskrivningen samt vara registrerad. Nytt är att man istället för öronmärkning fyller i ett papper där kaninen beskrivs (hur den ser ut) samt tar kort på kaninen.

Rasbeskrivning

Gotlandskaninen är mycket härdig, lättfödd och frisk ras, produktiv och har goda modersegenskaper. De väger oftast 3-4 kg, men det kan variera lite. Färgen kan variera från enfärgade till brokiga med olika färger och teckningar. Pälsen är vanligen normallång med täckhår och underull.

Parning

Honorna paras helst inte innan de hunnit bli 7-9 månader. Dräktigheten är 30-32 dagar och en till två veckor före födseln börjar honan reda ett bo genom att bära hö eller halm i munnen. Hon gör en fördjupning i ett hörn av buren eller i bolådan.

Gotlandskaninerna får i genomsnitt 6-7 ungar som efter födseln bör stanna hos modern i minst två månader, gärna tre.